Skånska vattentornssällskapet - Eber Ohlsson - Scanian Water Tower Society/Gäst: Anna-Kerstin Lundberg

Skånska vattentornssällskapet - Urbanmorfologi
Scanian Water Tower Society - Urban Morphology

Vattentorn - Water Towers

Ebers vattentorn

Eber's Water Towers

Gäst: Anna-Kerstin Lundberg, Malmö

Adu - säg Du.
Publicerad i personalbladet Vattenstänk 84 (1996-04-29).

På den gamla goda tiden sa man inte du till varandra. Det ansågs inte fint och innebar avsaknad av respekt. Du sa man till sina syskon och jämnåriga kamrater, övriga tilltalades med herr, fru eller fröken ofta i kombination med efternamn. En del sa inte ens du till sina föräldrar.

Jag minns själv år 1959, då jag började min karriär på ett kontor i Eslöv. Här slängde man inte bort titlarna i onödan. Mycket snart blev jag nedtagen på jorden av en ingenjör, som jag uppskattade vara i min egen ålder.

Han tillrättavisade mej bryskt att han minsann hette ingenjör Skoog och ingenting annat. Den blekfete lille ingenjören var 25 år, jag själv var 18.

När jag 1962 började på VA-verket, rådde samma stränga anda, inget duande här inte. En episod som jag särskilt kommer ihåg från 60-talet, var när vi två yngre damer underställda ingenjören, fick ”följa med” ut i Grevie för att inspektera ett pumpverk.

Ute på ett fält träffade vi på en lantbrukare. Ingenjören, med viss militär bakgrund, ryter under stram givakt: ”Titulatur!?”. Mannen svarar med darr på rösten: ”Ja, jag e ju en vanlig bonne”.

Men tiderna skulle förändras. På våren 1968 hade vi personalfest på Moriskan. Vi blev alla du över en natt kan man säga. Sigvard Gudmundson, som då var direktör, reser sig upp under middagen och föreslår att vi i fortsättningen ska undvika långa och högtidliga titlar och istället använda tilltalsordet DU.

Detta var revolutionerande, tänk att vi alla kunde säga du till varandra. En stor omställning, som inte var så lätt att acceptera för en del.

Jag kommer ihåg min dåvarande chef Per Eriksson, som alltid tilltalat mig fröken Persson. Han envisades med att fortsätta med detta tilltal trots den kollektiva du-rekommendationen.

Vid ett tillfälle tog jag mod till mig och påpekade att direktörens avsikt på festen var väl att vi skulle dua varandra, det kanske inte blev så högtidligt då.

Efter långt funderande svarar han med plirande ögon, som var så typiskt honom: ”Man måste vara försiktig med fruntimmer”. Efter den dagen sa även Per Eriksson du.

Detta var några exempel på hur det kunde vara förr i tiden, om den nu var god eller inte. Hursomhelst så är det roligt att tänka tillbaka på ibland, men säkert väldigt svårt att förstå för dem som är unga idag.

© Eber Ohlsson 1981

© Eber Ohlsson 1981
Stämningen blev mer otvungen på VA-verket när du-reformen var genomförd.
VA-verkets driftavdelnings driftkonferens samlad framför Raby 2 (Vomb).
Fr v: Arne Nilsson, Bengt Andersson, Göran Lundström, Per Ansner (chef), Torsten Israelsson, Örjan Cronström och Arne Zimmergren.

Gossen Rune.
Publicerad i personaltidningen Asfaltblänk & Vattenstänk 3/1978.

Rune är mannen med hyfs och vett,
Vet allt det där med stil och etikett.
I frågor som rör moral och kultur,
Är ditt kunnande av högsta natur.

I ”Projekt Fördröjning” en eldsjäl du är,
Ett välstädat skrivbord är allt du begär.
Du jobbat dej upp ifrån brunnar och lort,
Nu när vi damer tagit över det du gjort.

Ditt rum är en dröm i ordning och reda,
Du putsar och fejar från måndag till freda.
Vi sneglar med avund på pennor i rad,
Med liv och lust du satt färg på vart blad.

I kvinnosaksfrågor vet Rune det mesta,
Och husmor i köket är allt det bästa.
Från kvinnor på jobbet hörs retsamma toner,
När du plockar fram dina gamla schabloner.

När vi diskuterat om ditt och om datt,
Så sätter sig Rune kvickt bakom sin ratt.
Far hem till sitt lexikon, slår upp vad vi sagt,
Och ger oss besked på hur fel vi har haft.

© Anna-Kerstin Lundberg 1978

Gästsidor
Guest pages

Senast uppdaterad 060103