 |
Torhögen
Torhögen är den sydligaste av en rad bronsåldershögar, belägna på höjdryggen norrut mot Magnarp. Den var ursprungligen 38 meter i diameter och finns utmärkt på äldre kartor, bland annat på den Skånska Rekognoceringskartan från 1812-20.
De stora gravhögarna byggdes under äldre bronsålder och användes sedan som gravplats under hela bronsåldern (ca 1800-500 f Kr). De anlades på högt belägna platser i terrängen, inom boplatsen eller i dess omedelbara närhet. Det dominerande läget och storleken har förmodligen varit ett sätt att manifestera sin position i samhället.
I början av 1900-talet behövdes ett vattentorn till den växande staden Ängelholm. Precis som man tidigare hade utnyttjat gravhögar till jordkällare och finbastur använde man nu Torhögen för vattentornet. Det finns ännu kvar i högen. Här intill står ett senare byggt vattentorn.
Det finns inga uppgifter om vad som påträffades i högen vid bygget. Mycket av innehållet förstördes, men troligen finns här fortfarande rester efter
begravningar, om än i omrört skick.
Namnet Torhögen har förmodligen uppkommit sent. Den mäktige asaguden Tor var populär under vikingatiden och det blev då vanligt att namnge barn med
ett sammansatt namn, där förledet Thor ingick, t ex Thorborgh.
(Skylttext vid vattentornet.) |