Skånska vattentornssällskapet - Eber Ohlsson - Scanian Water Tower Society/Rör av den gamla stammen 1 - 2 - 3

Skånska vattentornssällskapet
Scanian Water Tower Society

Vattentorn - Water Towers

Ebers vattentorn

Eber's Water Towers

Rör av den gamla stammen 1
Publicerad i personaltidningen Asfaltblänk & Vattenstänk nr 3/1989

© Eber Ohlsson 2000

Grävning för ledningsarbeten i Gamla staden medför ofta att man frilägger föremål från äldre tid. El-, tele- och fjärrvärmeledningar förläggs normalt på så ringa djup att grävskopan endast ofredar den övre delen av kulturlagret, som inte är särskilt intressant.

Annat är det med avloppsledningar. De läggs så djupt att de för arkeologerna verkliga godbitarna kan komma i dagen. För det mesta har ju dessa experter sina aningar om vad man kan förvänta sig att hitta, men ibland kan det bli överraskningar.

Stadsmur funnen
När det för några månader sedan var dags att förnya va-ledningarna i Stora Nygatan, kunde man redan från början förstå att projektet skulle dra ut på tiden. Fina fynd förväntades.

Redan i starten vid Engelbrektsgatans mynning träffade man på något alldeles extra. Det var murade stenfundament tillhörande någon byggnad, som hade samband med den medeltida stadsmuren. Arkelogerna jublade och tidningarna skrev.

Arbetet avancerade emellertid, trots fornfynd och karnevalsyra. När man kommit fram till Södergatan var det dags för nya fynd. Eller rättare sagt nygamla. Ty det var långt ifrån första gången man träffade på gamla vattenledningar av urborrade trästockar, tillhörande stadens äldsta vattenförsörjningsanläggning.

Om denna står det skrivet i stadens historia: ”Från Korrebäcken (nuv Pildammarna) leddes vattnet genom två ledningar av urholkade trästockar under jorden in till staden. Genom rännorna leddes vattnet dels till offentliga vattenkastare och dels in på gårdarna till s k pumpbrunnar.”

Dessa var ofta stora laggkärl, d v s tunnor av bokträ, som var nedgrävda i backen. I va-arkivet finns en kopia av en karta, som visar hur dessa trävattenledningar var dragna i gamla staden i slutet på 1700-talet.

Rännemästaren
Men hur kunde man få sådana ledningar? Ja, för det första kallades de ju varken ledningar eller rör, utan rännor. (Arv från dansktiden?).

Historieboken har svaret: ”Rännor och pumpstockar anskaffas av stadens Äldstes förman och säljes till stadens invånare, sedan de blivit borrade av Rännemästaren, som jämväl nedlägger dem och är stadens pumpmakare. Hans årslön är 66 2/3 Riksdaler banco, utom 2 R:dr för tillsyn och lagning av vardera utav stadens allmänna pumpar.”

Rännemästaren var alltså bland de allra första kommunalanställda. Alla kända och okända innehavare av denna tjänst har ju fått sina äreminnen stadfästa i och med tillkomsten av Rännemästaregatan. Var ligger den? Vid Bulltofta vattenverk, förstås.

Skarv saknas
En fråga som jag någon gång ställt mig betr träledningar är denna: Hur fogade man ihop rännorna och hur fick man dem täta? Trycket inuti dem ju inte vidare högt. Men tekniken hade ju inte hunnit särskilt långt heller på den tiden.

Jag har i något sammanhang snappat upp att man spetsade den smala ändan på stocken och konade den grova inåt och så luggade man spetsändan in i den konade hålet. Någon sådan skarv har jag dock själv aldrig sett. Bollen kastas därför vidare till någon utekollega, rörläggare eller så. Vem har sett en sådan skarv, och hur såg den ut? Tacksam för svar.

Rör av den gamla stammen 2
Publicerad i personaltidningen Asfaltblänk & Vattenstänk nr 4/1989

Trärörskarv. Stora Nygatan, Malmö 1989.

Förra numret av Asfaltblänk & Vattenstänk innehöll en sida om gamla trärör. På en bild visades en bit av sådant rör. På slutändan av sidan efterlyste jag någon person med kunskap, om hur sådana rör skarvades.

En som läste texten, var Gert Willén, välkänd arbetsledare på Gatuunderhållet. Knappt hade tidningen kommit ut, förrän jag hade Gert på telefon: ”Jag tog tillvara en skarv från rörgraven på Stora Nygatan. Kom ner till Augustenborg och titta på den.” Raskt iväg till Gert, ty nyfikenheten var stor.

Avsågning
Rörbiten ifråga var lite svårexaminerad, men helt klart var att skarvningen var utförd av metall. Det fanns gott om rost, men hel del av detta var ju avlagrat av vattnet inne i röret.

men hel del av detta var ju avlagrat av vattnet inne i röret. Vi enades raskt om att några centimeter av röränden borde sågas av, så att man fick ett färskt snitt att studera. Operationen var snabbt avklarad med hjälp av en kallsåg på verkstaden Resultatet framgår av vidhängande teckning.

Mera kunskap
Skarvningen var utfärd med två smidda järnringar, koncentriskt placerad och drivna in i träet. Stor chans att en sådan skarv höll tätt. Gert Willén skall ha tack för bidraget.

Nu gäller det forska vidare. Var finns mera kunskap att hämta om rör av den gamla stammen? När så många på VA-divisionen sysslar med framtidens va-teknik, kan åtminstone någon få pilla lite med va-arkeologi.

Rör av den gamla stammen 3
Publicerad i personaltidningen Asfaltblänk & Vattenstänk nr 2/1990

I Asfaltblänk & Vattenstänk 3/1989 skrevs några rader om gamla trärör med anledning av ett fynd i Stora Nygatan. I nr 4/1989 visades hur en trärörsskarv såg ut på samma fynd. Nu är det dags för en ny del av följetongen.

För en tid sedan kom rörläggare Erik Svensson upp och berättade att han år 1968 hade träffat på gamla trärör vid ett ledningsjobb i Östergatan.

Men de hade haft en annan typ av skarv. Det är här var en smidd skarvhylsa med en vulst på mitten. Erik hade själv ritat av hur den såg ut. Något förenklad syns den på vidstående skiss. Så har vi fått en ny pusselbit på plats i trärörsbilden.

Den skulle snart följas av en kopia och av en helt ny bit. VA-divisionen brukar varje år få göra en utflykt under mottot: teknik och kultur. Teknikbiten var i år förlagd till Danmarks Tekniska Museum, som ligger norr om Helsingør.

Där finns bl a en stor ångmaskin, som har stått i Københavns Vandværk. Men där fanns även grejor för en gammal rördiggare som jag. I en monter fanns några bitar av trärör men också ett par skarvhylsor av just den typ, som Erik hade ritat upp.

De var lite rostiga förstås, men eftersom de enligt en skylt var nedlagda vid Peblingsø i København på 1650-talet, var det inte att undra på.

Men - där fanns också en T-rörskoppling mellan två trärör (se bilden). Den var gjord av blyplåt och var nitad och spikad i träet med blynaglar. Skribenten höll på att fara i taket vid åsynen av denna sällsynta antikvitet. Dagen var räddad!

Rör på Danmarks Tekniska Museum

VA-historia
History of Water and Sewerage

Senast uppdaterad 090202