| Hem Home |
Skånska vattentornssällskapet Scanian Water Tower Society |
Ned Down |
| Mösstatus Rörgropens hierarki |
Eber Ohlsson
|
Vatten kontra avlopp Den formella hierarkiska ledningsstrukturen i en verksamhet har inte sällan även en informell hierarkisk struktur på lägre nivåer, som exempelvis i rörgropen. I rörgropen har hierarkin dock nu brutits upp. Se vi på hur det var förr, så var det till att börja med statusskillnad på vatten och avlopp. Arbete med vattenledningar hade högre status än arbete med avloppsledningar. Fram till 1981 var även vatten och avlopp under avdelningsnivån organisatoriskt åtskilda verksamheter. Avloppsledningar Längst ner på statustrappan stod grovarbetarna, de som handgrävde för att skapa utrymme för avloppsledningarna. Ett tungt och mödosamt arbete, som inte krävde någon lång utbildning, men starka armar och en stark rygg. Därefter kom avloppsrörläggarna. Det var ett arbete som man först kunde bli då man hade praktiserat i många år som grovarbetare, och lärt sig hantverket av erfarna avloppsrörläggare. Lite högre status hade de avloppsrörläggare som även hade snickarfärdighet, och som byggde formar för gjutning av exempelvis brunnar. Vattenledningar Även på vattensidan inrangerades grovarbetarna bland dem med lägst status. Då vattenledningar normalt inte ligger lika så lågt som avloppsledningar, behövde dessa grovarbetare inte gräva lika djupa schakt som sina gelikar på avloppssidan. I värsta fall fick avloppsarbetarna sliska för att komma ner på |
djupet. Högre upp på rangtrappan återfanns diktarna, dvs. de som knackade in drev och bly i fogarna mellan två vattenrör. De var en form av gesäller, som då tillfälle gavs även var vattenrörläggare eller hjälpte grovarbetaren att gräva. Ännu högre upp på trappan fanns vattenrörläggarna. Det var yrkesmän med lång yrkeserfarenhet, som såg till att rören lades rätt. De lade drev och blygöt samt ansvarade för att ledningen inte läckte. Rörläggarna slapp i regel det tunga arbetet, men då de gått den långa vägen och kunde rörläggningens alla moment, hände det ibland att de även diktade. Distriktsvakter Allra högst status i denna kategori hade distriktsvakterna. De ansvarade för vattenledningarna i ett geografiskt område. I hela staden fanns det ca sex distriktsvakter. Det var vattenrörläggare med mycket lång erfarenhet, som då de blev distriktsvakter i äldre tid hade plikt att bo i sitt distrikt, ett krav som senare slopades. Med cykel och en på cykeln fastsatt avstängningsnyckel, avstängningshornet under tröjan samt försedd med en skärmmössa med mössmärkets blå träns kring stadens grip avpatrullerade de sitt distrikt. De kontrollerade och smorde ventiler och tömde brandposter inför vintern och hade mycket god kunskap om alla vattenledningar i sitt kungadöme. Nåde den som gick in och rörde något i hans distrikt utan att informera honom. Distriktsvakterna försvann 1981, men har senare återkommit, nu i bil och utan rigid inställning till sin omgivning. |
 © Eber Ohlsson 2006 En mössa med hög status. |
| Hem Home |
Vattenblandat Water mixed |
Upp Up |
| Senast uppdaterad 060302 |