Skånska vattentornssällskapet
Scanian Water Tower Society
Hem Vattentorn - Water Towers Ebers vattentorn Eber's Water Towers Observandum   Vattenblandat   aVA
VA-historia VA-Profiler VA-artiklar VA-litteratur Akvedukter Däxlar Diverse VA Gästsidor Länkar

ÖSJ-bladet
Medlemsblad i museiföreningen Östra Skånes Järnvägar

Gripen av Ystads station
ÖSJ-bladet nr 4 1987
Spå om spår
ÖSJ-bladet nr 3 1991
Måtta spåret
ÖSJ-bladet nr 2 1994

Gripen av Ystads station
Publicerad i ÖSJ-bladet nr 4 1987, medlemsblad i museiföreningen Östra Skånes Järnvägar.

Jens Christian Berlin och Eber Ohlsson

Om man höjer blicken något, då man står fram­för Ystad stations hamnsida, kommer man i den romanska tegel­arkitekturen att finna två bildfält i sten. Både bildfälten har krönta vapensköldar, omgivna med olika symbolattribut.

Den vänstra (och västra) har en sköld med en bild av ett avslitet griphuvud. Av den speciella ”färg­kod” (skraffering), som finns på stenen, framgår att sköldens färg är guld/gul.

Däremot kan man inte i stenmaterialet tolka vilken färg grip­en eller för den delen näbb, tunga eller krona har. Vi kan trots det med stor sannolikhet här antaga att det är Skånes vapen, som avses. De omgivande attributen, så­som sädes­kärv­ar, lie, spad och plog bör då kunna symbolisera Skånes bördiga jordar.

Det högra bildfältet har en sköld med en bild av en upprest grip. Stenens skraffering ger även här be­sked om sköldens färg, i detta fall att den är blå. Inte heller här kan man i stenmaterialet tolka vilken färg gripen eller beväringarna har.

Vems vapen är då detta? Ja, vi vet att Ystads station tillkom 1865 som en del av Ystad-Eslövs Järnvägs änd­station­er. Eslövs vapen kan det inte vara, eftersom stad­ens vapen har, som många järnvägsintresserade vet, ett bevingat hjul. Nej, inte något landskap, län eller någon stad i Sverige har en i blått fält stående grip.

Om vi i stället ser på de attribut, som omger sköld­en med den stående gripen, så finner vi här ank­are, båtshake, tunna och flaggor, både en tre­tung­ad svensk unionsflagga (sill­salatt­en kallad) och en förmodligen ren svensk flagga. Detta bör kunna tolkas så, att vapnet bör sökas bland de land­om­råd­en, som Ystad har haft översjöiska handels­för­bindelser med.

Ett sådant område är Pommern. Mycket riktigt är Pommerns

Ystad station. Huvudportalen vänder sig mot söder och mot den på Östersjöns södra strand belägna Pommern.



vapen en stående grip, dock står den mot ett vitt fält, som sten­bild­fältet anger.

Ett krönt griphuvud mot ett blått fält har däremot Stettin. Stettins vapen grundar sig på vapnet för Pommern. Det är inte osannolikt att det högra fältet är en (med­veten eller omed­veten) blandning av Pomm­erns och Stettins vapen.

Men hur kommer det sig att Skåne och Pommern båda har en grip som vapen. Jo, Malmö fick år 1437 bilden av ett grip­huvud som sitt vapen av Erik av Pommern. Griphuvudet tog Erik från sin egen pommerska grip.

Efter Skånelands införlivande med Sverige fick Skåne samma griphuvud som Malmö, dock med delvis andra färger. Detta skulle kunna innebära att de båda bildfältens vapen­sköld­ar på Ystads station i grunden avbildar samma sak (huvud eller hel­figur) - den pommerska gripen.

Spå om spår
Publicerad i ÖSJ-bladet nr 3 1991, medlemsblad i museiföreningen Östra Skånes Järnvägar.

Eber Ohlsson

Det var mycket vanligt, att de enskilda skån­ska järn­väg­ar­na hade större städer som majori­tets­ägare. Järn­vägs­en­ga­ge­mang­et var då ett sätt för städerna att främja sig själva och sina näringar.

Följaktligen kunde då även städerna gynna den ”egna” järn­vägen. Eller argumentera för det. Även då det gällde stadens vattenförsörjning, såsom var fallet i Malmö stadsfullmäktige år 1939.

När Malmö på 1930-talet önskade ha Vomb-om­rådet för sin nya vattentäkt, lyckades staden köpa marken av Öveds­klost­ers fideikommiss. Markbiten var stor, nästan hela Vombs sock­en, och köpe­sum­man var hela 1,6 miljoner kronor.

Men efter­som markområdet var för stort för enbart vatten­täkts­ända­mål, fanns även andra skäl för att rätt­färdiga köp­et.

Ett sådant var fritidsändamål. Men dåtidens full­mäktige an­sågs inte mottagliga för en­bart Malmö­bornas rekreations­behov. Här gällde det att köra fram även pekuniära skäl. Vi citerar full­mäktige­hand­ling­ar­na:

”Om det område, som av­setts skola förvärvas av staden, kommer att helt eller delvis utnyttjas så­som fritidsområde, torde ekonomiska fördelar upp­stå för Malmö-Simris­hamns järnväg, som äges av Malmö Järnvägars Aktie­bolag, vari Malmö stad är huvudintressent.

En betydande del av de pers­on­er, som komma att söka sig till detta område fritids­om­råde, torde näm­ligen för resorna till och från om­råd­et begagna denna järnväg, som löper gen­om områdets södra del, där järnvägs­stationen Kloster­såg­en är be­läg­en. Trafikinkomsterna för järnvägen kunna till följd av den väntade stegr­ing­en i res­an­de­frekvensen be­räkn­as komma att efter­hand ökas.

Inom det till förvärv avsedda området ligger ett större grus­tag, vilket för när­var­an­de arrenderas av Malmö Järnvägars Aktie­bo­lag. Därest förvärvet kommer till stånd, är det giv­et­vis till fördel för stad­en som järnvägen, att detta grustag rationellt ut­nyttjas.”


Att Malmöbornas järnvägsåkande till Vomb för att där idka fritidsintressen skulle vara av den stor­leks­ord­ning­en att detta skulle betala Vomb-köpet var nog mer en optimistisk än rea­list­isk prognos.

Även om trafikintäkterna skulle öka i framtiden, skulle dessa i och med förstatligandet av Malmö-Simrishamns Järnväg den 1 juli 1943 tillfalla staten och inte Malmö stad.

I världen skulle två månader efter köpet tragiska händelser tima, där vårt land och vår stad ändå tillhörde de lyckligt lott­ade. I denna situation fick markköpet en liten och oför­ut­sedd, men för staden positiv effekt.

På en stor del av området växte det skog. Denna kunde av­verk­as och ge en del ved. Och ved var eftertraktat. Staden kunde den här väg­en få tillbaka en del av köpesumman.

Senkomna ättlingar till stadens fäder kan, då de blickar tillbaka, ändock konstatera att köpet med tanke på den utmärkta vattentäkten var ett för­mån­ligt köp.

VA-verkets foto 1959
Det blev inte enbart järnvägen som förenade Vomb med Malmö. Här ligger Sentab-rör från Vomb mot Malmö vid Bonderups kyrka.




Persontrafik på Simrishamnsbanan, här ett uppehåll i Dalby. (Utfärd med SJK).




VA-verkets fotosamling
Grustaget vid Klostersågen, april 1942.

Måtta spåret
Publicerad i ÖSJ-bladet nr 2 1994, medlemsblad i museiföreningen Östra Skånes Järnvägar.

Eber Ohlsson

Vad är Normalspår? Man kan befara, att Nor­mal­spår­et har en viss likhet med bofinken, en kon­klusion inte omöjlig att dra efter att ha sett resultatet av tävlingen ”Måtta Spåret”, vilken anordnades på Hjulmarknaden TrafikHobby ´93 i Malmö den 18 december 1993.

Det gällde där att placera ut två rälsbitar så att avståndet mell­an dem blev Normal­spår. Den deltagare, som kom närm­ast Normal­spår, skulle koras till vinnare. Inga hjälpmedel mer än tävlings­del­tag­ar­ens ögonmått var egentligen till­låtna, men det blev accept på att ha fingrarna med i spelet.

Ramen för tävlingen var väntsalen på Malmö Centralstation. På ett bord var en lång planka utlagd och på denna skulle två blank­poler­ade rälsbitar, som ställts till förfogande av Skånska Järnvägar, plac­er­as. Vi kan konstatera, att det var ingen lätt uppgift att placera ut räls­bit­ar­na så att dessa bildade Normal­spår.

Ganska snart fanns en tendens; rälsbitarna bildade oftare Smal­spår än Bredspår. Exakt Normalspår lyckades trots allt två del­tag­are åstadkomma.

När tävlingen var över hade nästan all världens spårvidder passerat revy. Resultaten från de 76 deltagarna pend­lade mell­an 804 mm och 1742 mm. Det är en skillnad på 941 mm, en spårvidd större än 3 engelska fot.

Medelvärdet blev 1273 mm, medan medianvärdet kom närm­are målet med 1312 mm. Under och övre kvartilen blev 1139 mm respektive 1531 mm. Alla 76 värd­ena har lagts in i ett stap­­el­diagram där minus­värdena anger mm mindre än Normal­spår (0) och plusvärdena följaktligen Bredspår.

Trots att det var svårt att skapa Normalspår tycktes del­tag­ar­na upp­skatta tävlingen. Det var egentligen en tävling mer mot sig själv och ens ögonmått än mot övriga deltagare. Det finns kanske chans att ett annat år åter kora en vinnare klockan 14.35.

Måtta Spåret-tävlingen är en original­idé framtagen av Eber Ohlsson.

Tävlingen anordnades första gången på TrafikHobby´90 i Lund, och har därefter arrangerats ett antal gånger på TrafikHobby-arrangemangen i Malmö.







Hem
Home
aVA
Not water or sewerage
Upp
Up
Senast uppdaterad 090302